harpaan

Jag såg en skräckis hos maria igår, och den var rätt obehaglig.
Jag började då fundera över det här med att vara mörkrädd.. Jag är otroligt mörkrädd, och när jag är ensam hemma så lyser hela huset. Men ska jag verkligen vara mörkrädd hela mitt liv? Det är ju egentligen inte trevligt, man kan inte gå någonstans ute där det är mörkt, måste hela tiden följa lamporna, man somnar i vild panik varje kväll, kan inte se skräckisar utan att drömma mardrömmar i två veckor efter..Det värsta av allt är att det blir bara värre och värre..
Det kanske finns någon sorts terapi man kan gå?:D

Jag har iallfall hittat en som ska ta atlas först på prov, och om allt går bra får han stanna där.
Det känns så otroligt tråkigt att lämna bort han, och jag känner mig värdelös för att han inte får det han behöver här.
När man tar på sig en hund så tar man ju på sig ett stort ansvar också, och jag har totalt misslyckats känns det som.
Nog för att jag hade ju inte räknat med att bli gravid två månader efter jag tog atlas, men sånt händer och då är det ju frågan om prioriteringar..Och både för min, alines och atlas skull blir det bäst att han får åka.
Det verkar iallafall vara en trevlig kille som ska ta han, så jag hoppas att han kommer att trivas och att dom får roligt tillsammans.

Det fortsätter att snöa och snöa, jag som hade hoppats på att det skulle bli vår snart, men inte det. Det blir väl som förra året, snön försvinner inte föränn i mitten av juni. Det är ju trevligt, särskilt när man tänker på att typ skåne har typ högsommar haha. Men vi har väl fördelar också, vi slipper det här slasket som dom har hela vintrarna, vi kan åka skidor och köra skoter utan att behöva oroa sig för att det är för lite snö. Men som sagt. Nu vill jag att snön ska bort!