Korta vägen vs. Långa vägen
Magnus kom tydligen hem tidigare, för dom har mer jobb i norge så dom bestämde sig för att åka hem och vila upp sig ett tag.
Var ut på en långpromenad idag, eller lång och lång, gissar på att den är 4 km.. Men den kändes längre, för efter halva vägen hade jag ingen känsel i varken tår eller lår. Det positiva är när man kommer in från promenaden, hunden har fått varit ute och aline har fått sova en stund, då känner man sig rätt nöjd.
Jag försöker verkligen peppa mig själv till att vara ute och gå. Men det finns två (enligt mig) jobbiga saker med det.
1. Innan man har tagit sig ut. Det är en lång procedur. Aline ska äta, bytas blöja, klä på henne, gå ner i trappuppgången för att lägga ner henne, upp igen för att klä på sig själv, leta reda på filt och tutte, ner igen, bädda ner henne, ner för trappan och ut genom dörren. Däremellan har hon skrikit i 100 decibell och aline går runt fötterna som en galning och tjuter. Hyffsat irriterande.
2. Dålig motivation. När jag har gått 10 minuter så är jag less på det kalla vädret och atlas som inte går så fint som jag vill. Då vill jag oftast välja den kortaste vägen hem. Oftast men inte alltid pågår det ett krig i min skalle. "Den korta eller långa vägen". Iallafall, innan jag har bestämmt mig så är jag redan inne på den långa vägen.
Och självklart efter ett tag så fryser jag som en häck och ångrar den långa vägen. Men då har jag iallafall varit ute på den så nyttiga promenaden.
Imorgon ska jag och kolla blodtrycket igen för sista gången, får se hur det ser ut då. Är det dåligt så ska jag träffa läkaren.
Gjorde förässten supergod mat idag! Något slag av fiskgratäng med bacon och purjo! Superdupergott!
